Potter-Posten

Åter till förstasidan

Terrier tränar Rottweiler

Harry&Astrid1

Hade Harry anat vad som skulle bli av hans barndomskompis Astrid, kanske han hade tänkt sig för två gånger innan han lärde henne alla tricken i Terrier-boken...

"Jag är mycket förvånad", säger Harry. "Och inte så lite ångerfull, det ska erkännas. Men jag hade ju ingen aaning om att hon tänkte bli så stor!"

"Jag menar, från början var vi ju nästa lika stora alla tre - Hampus, Astrid och jag. Eller små. Som ni ser på bilden här. Och eftersom hon var enda tjejen i gänget tyckte vi att det skulle vara nyttigt för henne att lära sig lite självförsvar."

"Så med Hampus hjälp började jag träna henne till att slåss som en terrier. Det gick över förväntan, måste jag säga."

"Det dröjde inte länge innnan andra Rottweiler-hussar och -mattar sa samma sak, när dom såg Astrid leka. 'Hon slåss ju som en terrier!' sa dom."

Harry&Astrid2
Harry&Astrid3

"Men veckorna gick, och det blev allt jobbigare att hålla jämna steg med min lärling. Eller jämn höjd, kanske man ska säga. Det kommer en tid då man måste inse att man har växt ifrån varandra. Det gör ont att skiljas, men ibland kan det göra ondare att fortsätta leken. Om än bara på grund av en oavsiktligt felplacerad tass."

"Så jag skickade ut Astrid i den vida världen med mina hjärtliga lyckönskningar, och rekommenderade henne att ge sig på nåt i sin egen storlek. (Fast vi träffas då och då och nosar respektfullt på varandra. Hon vet att hon inte varit hunden hon är idag utan mig.)"

Harry&Astrid3

Åter till förstasidan


Artikeldatum 2003-09-25